THE SNOWSTORY 1976-2012

Hårdrock, punk eller disco? 1976-1979

Lördagen 4 november 1976 släpade fyra göteborgspojkar in sina nyinköpta marshallstackar i en liten stuga några mil utanför Göteborg. Lars “Dille” Diedricson plockade upp sin Les Paulkopia och började tugga på ett riff. De övriga hängde på direkt och så hade Snowstorm sin första låt som fick namnet Cat Palace. Att man skulle göra egna låtar var självklart och en stark influens vid denna tid var Thin Lizzys senaste platta Jailbrake. Gitarristerna Peter Nordholm och Dille klurade snabbt ut hur Gorham och Robertsson la upp sina gitarrstämmor. Rytmsektionen utgjordes av Micael Serenban, bas och Torben Ferm, trummor. Vem som skulle sjunga var inte klart men när mikrofonstativet vandrat runt bland medlemmarna ett varv stannade det till slut hos Dille. Vid denna tid var det hårdrock som gällde och sången var på engelska, eller nåt liknande.

Avgörande för utvecklingen var att gruppen snabbt bokade in sina första spelningar. I en fullproppad Ford Transit gav man sig ut för att spela på skolor och fritidsgårdar och snart hade man fått en hängiven publik i Göteborgsområdet.

Inspirerade av liveframgångarna spelade Snowstorm in sin första demo. Ola Håkansson på Sonet nappade på materialet och låtarna Fuzzy och Hising Island gavs ut på singel och på samlingsalbumet Swedish Tracks 79 som var en samlingsplatta med unga svenska grupper. Samtidigt medverkade Snowstorm i TV och radio och skrev skivkontrakt med Marcus music och EMI songs. Sommaren 1979 åkte bandet till Stockholm för att spela in sitt första album. Nu bytte man från engelska till svenska och trummisen Torben Ferm skrev de flesta texterna medan Peter, Dille och Micael stod för musiken. Vid denna tid hade hårdrocken fått konkurrens. Låten Jenny har tydliga influenser av punken och Vive le rock bär spår av discorockvågen. Snowstorm skapade med sin första platta en egen stil. Gitarrstämmor och riffrock med sång på svenska blev deras kännetecken.

Uppbrottet och genombrottet 1980

Plattan släpptes i januari 1980. I samband med releasen uppmärksammades den något i radio men för övrigt blev det ingen större respons. Förväntningarna var stora och besvikelsen blev desto större. Gruppen fick svårt att mobilisera ny kraft och oenigheten om hur man skulle gå vidare ledde till en delning där Micael Serenban och Torben Ferm fortsatte tillsammans med sångaren och gitarristen Ralph Peeker. Medan Dille Diedricson och Peter Nordholm slog sig ihop med Henrik “Henkan” Thomsen på bas och trummisen Imre Daun.

Under sommaren 1980 blev det emellertid så att Bert Karlsson på Mariann grammofon köpte rättigheterna till plattan och bestämde sig för att göra sommarnatt till en hit. Singeln började snabbt klättra på listorna och låg etta på den officiella försäljningslistan under större delen av hösten. Innan årets slut hade singeln sålt i 30.000 exemplar och LP:n skulle så småningom hamna på 90.000 exemplar vilket gav gruppen guldskiva med råge. Sommarnatt hamnade även på Svensktoppen men det komiska var att det inte blev originalversionen utan en något mer välslipad version med Wizex som tog den platsen. Svensktoppsjuryn var inte mogen för distade gitarrer vid den här tiden.

Snowstorm var heta men gruppen var delad. Arrangörer runt om i landet skrek efter gruppen bakom Sommarnatt men vilka skulle de boka. Vid delningen hade medlemmarna kommit överens om att ingen skulle göra anspråk på namnet så Micael och Torben kallade sitt tremannaband Roses. Peter och Dille tänjde på gränserna i denna överenskommelse och bestämde sig för att gå ut under namnet Snöstorm. Kriget var i full gång. Under några månader turnerade båda grupperna och spelade låtar från Sommarnattplattan och ansåg sig vara det riktiga bandet. Publikens var förtjust men förvirrad. Så småningom tyckte Micael, Torben och Ralph i Roses att de lika väl kunde återta namnet Snowstorm som det nu onekligen låg ett stort värde i. Sagt och gjort man bytte till Snowstorm och börja samarbeta med managern Finn Johansson. Han tyckte inte om idén med ett tremannaband och framhärdade att gruppen saknade det fjärde hjulet. Alla visste vem det skulle vara. Värstegitarristen i Göteborg under 70-talet var en långhårig gosse från Hjällbo med Gibson Flying V och tre dubbla marshallstackar. Han hade dessvärre rykte om sig att inte stanna så länge i någon grupp. På hans meritlista fans göteborgsband som Pomperipossa, Packet, Army, Rox, Lady Jane och så vidare. Han fick frågan och svaret blev ja. Därmed började en ny period i Snowstorms historia.

Den vita perioden – den vilda perioden 1981-1982

Denny Olson hette den nye gitarristen. En känslomänniska med magiska fingrar som måste ha varit direktkopplade till hjärtat. Nu var Snowstorm ett fyramannaband igen. Dennys gitarrspel gav musiken ny karaktär. Dessutom var han det komplement scenshowen behövde. På en månad spelade man in en ny LP och repeterade in ny scenshow. I februari 1981 låg plattan Nattlivstyranner på skivdiskarna och bandet gav sig ut på en turné som skulle pågå till och med oktober samma år.

Från och med detta år började gruppen uppträda i vita scenkläder. Fyra vilda och långhåriga pojkar i vita kläder med vita gitarrer och trummor gjorde en konsert till ett visuellt minne. Ingen gick oberörd från en Ssnowstormshow. Med sin auktoritära scenstil kopplade Ralph Peeker blixtsnabbt ett grepp om publiken som han inte släppte förrän handyngsvett klev av scenen en timme senare. Ralph hade en minst sagt en speciell sångstil, älskad av många. En frontman var han, som flirtade med flickorna längst fram och hetsade pojkarna till att gapa med i fotbollskörerna.

I oktober var det dags för studion igen. Man spelade in det vita albumet som skulle få namnet Ur natten in i gryningen. Här fanns låtar som Vårstämning och Hon älskar snabbt. På denna platta drevs idén med riffrock och gitarrstämmor fullt ut.

Med nya plattan i bagaget gav man sig åter ut på en turné 1982 under parollen Årets häftigaste rockshow – Snowstorm Live 82. Även detta blev en omfattande resa som täckte in hela Sverige och delar av Norge, Danmark och Finland. Mot slutet av året tog Ralph Peekers läkarstudier för mycket av hans engagemang och han ersattes under en kort period av Mikael Wedberg från Stockholm. Året avslutades med en nyårskonsert som direktsändes i sin helhet av Sveriges Television. Bland övriga artister samma kväll märktes unga Malmöbandet Wilmer X.

Gammal kärlek rostar aldrig 1983-1986

Kombinationen Wedberg, Olson, Serenban och Ferm åkte till London och spelade in några låtar i Pink Floydstudion Britannia Row men bandet fick inte den utveckling man tänkt sig och Micael och Torben frestades av tanken på att återförenas med ursprungsmedlemmarna Peter och Dille som tappat farten med sitt Snöstorm. Original Snowstorm återbildades och albumet Rockin again spelades in.De vita scenkläderna åkte av och man gav sig ut på turné med en jätteproduktion. Bandet var tajt i den här konstellationen och publikens förväntningar var stora. Efter några år stannade verksamheten ändå av.

Nytändning och nostalgi 1987-1990

Micael Serenban och Torben Ferm vill få hjulen att börja rulla igen. 1987 bokar man in en turné och Denny och Ralph från den vita perioden gör ett kort inhopp. Så småningom blir det dock göteborgsprofilen Gunnar Jaunupe som ställer sig framför mikrofonen som sångare i Snowstorm. Gitarristen Anders Karlsson från det norrländska hårdrockbandet Madison träder in som vikarie. Ett vikariat som skulle visa sig vara i hela tre år.

Gruppen fick en nytändning och det visade sig att det fanns ett stort intresse i landet. Man kunde spåra en hel del nostalgi bland konsertbesökarna. Gruppen levde dock inte bara på gamla meriter utan släppte snart låten Hej Presidenten som skulle visa sig bli en lokal favorit i Västsverige. Sången handlade om den vansinniga kapprustningen mellan de två stormakterna som just kulminerade i stjärnornas krig. Man turnerade intensivt och ute på vägarna hade gruppen hjälp av den gamle trotjänaren Micael Öberg som varit gruppens ljudtekniker av och till sen starten 1976. Ett gott tillskott blev även ljusteknikern LG Lundin som skulle visa sig smälta in perfekt i teamet.

1989 släpptes de gamla favoriterna Sommarnatt och Vårstämning i nyinspelning och gav gruppen ett nytt uppsving. Mot slutet av 1989 tog dock Anders Karlssons vikariat slut. Han skulle pröva lyckan i USA och det var ingen tvekan om vem som skulle ta hans plats. Johan Herlogson som just lämnat tungmetallbandet Norden Light blev Snowstorms nya gitarrist när man gick in i nittiotalet.

Underbar 1991

1991 kom man så äntligen till skott med sitt första album på sju år. Gunnar sjunger mer göteborgskt än någon snowstormsångare vågat tidigare. Plattan spelades in i rasande fart under våren 91. Johan och Micael komponerar tillsammans. Torben Ferm står som vanligt för de flesta texterna. Skivan är gjord med humor och en hel del självdistans.

Nån av gästerna vid releasepartyt på Valand sa att Snowstorm spelar ”ståkuksrock” vad nu det är för nåt. Nästan lika rolig var den smått klassiska recension som en sommarvikarie på Kvällsposten drog ihop i samband med skivsläppet

– Det här kunde varit jätteskoj… men det är det inte. Det platsar inte ens på lokala fritidsgården. Snowstorm levererar uppstekta grötriff och gymnasiala rimlekar.

Hur som helst 6.000 plattor såldes i alla fall under de första månaderna. Det kanske fanns ett uppdämt behov av grötriff och ståkuksrock i landet. Som motvikt mot Pernilla Wahlgren, Peter LeMarc och i väntan på LOK. Nån annans armar om din hals blev singeln från plattan och låg på SVTs musikprogram Listan i 6 veckor.

När vinden far igenom håret och allting rullar för fullt 1992-1995

Nu hade Snowstorm fått vind i seglen och ett nytt album följer upp Underbar redan året därpå. När ett hjärta slår är mer välproducerad och Gruppen turnerar ännu mer. Man besöker klubbar, stadshotell och faktiskt en hel del folkparker trots att parkerna är på väg att somna in. Det blir flera besök i Finland där man framförallt uppträder i de svenskapråkiga regionerna där gruppen alltid haft en trogen publik. En annan uppskattad tradition som växer fram under de här åren är att Snowstorm sjunger in våren på Lisberg i egenskap säsongens första artist på stora scenen. Det blir också en del teveframträdanden. När ett hjärta slår säljer omkring 6.000 exemplar som visserligen är ett bra resultat men Snowstorm vill gå vidare. Glamrockperioden är definitivt över för denna gången och gruppen upplever att de behöver en musikalisk utveckling. Nu börjar en tid av experimenterande. Det blir några försök med technorock och framförallt en hel del poprock med en lättare ljudbild utan tunga distade gitarrer.

Veteranerna 1996-2002

1996 firar Snowstorm 20 år i branschen och turnerar vidare i Sverige och Finland. Under slutet av året tar Gunnars andra musikaliska engagemang för mycket av hans tid och han tvingas lämna gruppen. Ny sångare blir Mats Bernhardsson som tidigare haft eget band och skriver egna låtar. Han har också rest landet runt som trubadur. Han visade sig ha hjärtat på rätta stället eller snarare på samma ställe som snögubbarna. Mats var bekant med bandets historia och blev snabbt en i gänget. I februari 1997 var det premiär på ett fullknôkat och svettigt Kinna Hotell. Bandet var komplett och det var bara att ge sig ut på vägarna igen.

1998 släpptes en technoversion av Sommarnatt och bonuslåten Regn. På augustifestivalen i Bollebygd strålar Snowstorm, Factory och Magnum Bonum samman och tankar om ett samarbete tar form. Året därpå blir det verklighet och samlingsalbumet The Great Swedish Revival med det bästa av de tre grupperna kommer ut och den 29 juli blir det releasefest på Trägårn i Göteborg där man kan se de tre banden spela live.

Under sommarturnén 2000 kunde man åter igen se Snowstorm i vita scenkläder fast med mer skägg än för 20 år sedan. Bland annat besökte man den första upplagan av Törebodafestivalen i Skaraborg som blivit en återkommande succé var tredje år.

2002 beslutar sig basisten Micael Serenban, som under en längre tid haft semesterbostad i Spanien, för att pröva permanent boende där och lastar sitt pick och pack och drar iväg. På frågan om hur det skall bli med hans fortsatta engagemang i bandet är de övriga tre rörande eniga – utan Micael inget Snowstorm. Och så blir det. Varje gång det är gig sätter sig Micael på planet och flyger hem till Sverige där turnébussen står och väntar med det stadiga crewet Kai Nyberg, Daniel Mårtensson och LG Lundin.

Tusen dar 2003-2005

I början av 2003 bestämmer man sig för att sätta in krafttag för att få till en ny skiva. Många låtar ligger färdiga men materialet behöver kompletteras. Under året intensifieras arbetet med att skriva nya låtar samtidigt som man fortsätter att turnera. Vid slutet at 2003 finns 20-tal låtar färdiga och det är dags att gå i studio. Snowstorm inleder ett samarbete med Pär Edwardson och Johan Strömberg på Apparat Studios i Göteborg och inspelningarna tar ett drygt år. Den färdiga mixen körs ut till Studio Bohus i Kungälv för mastring och då är vi en bra bit in på 2005. Ett avtal med Mariann Distribution blir klart i vid årets slut och det är klart för release efter tre långa år. Plattan får också heta 1000 dar.

Release och turné 2006

För första gången sedan 1992 ligger alltså ett helt nyskrivet album på skivdiskarna och i februari blir det promotion och intensivt turnerande i tre månader. Plattan spelas flitigt på radiostationer runt om i landet och de nya låtarna ger showen ny och efterlängtad energi. För att manifestera nya skivan och 30-årsjubileum bjuder man in till fest och konsert på Sticky Fingers på påskdagen.

The never ending tour

De kommande åren fortsätter resan runt i landet med spelningar på klubbar och parker runt om i Sverige och Finland. 2009 blev ett rekordår med ett 40-tal framträdanden. 2017 har Snowstorm varit ett aktivt rockband i 40 år och det firades med Jubileumskonsert på Stora teatern i Göteborg som blev en formidabel succé med två utsålda föreställningar. För första gången någonsin stod nuvarande och tidigare medlemmar tillsammans på samma scen. Publiken fick se och höra Micael Serenban, Gunars Jaunupe, Dille Diedricson, Torben Ferm, Mats Bernhardsson, Johan Herlogson, Denny Olson, Ralph Peeker, Peter Nordholm och Petter Boström framföra sin musik från 5 decenier. Ett utmärkt tillfälle fira att det 40 år sedan snögubbarna första gången ställde upp Marshallstackarna, kopplade in Les Paulen och drog iväg på ett äventyr som aldrig tycks ta slut.

Snowstorms förste sångare Lars Dille Diedricson lämnade oss 6 mars 2017. Den skarpaste rösten och det tajtaste kompet har tystnat. Men Dilles låtar kommer att leva för alltid. Tack för att vi fick lira med dig. Tack för all din humor, galenskap och vänskap. Minnena från jubileumskonserten på Storan i höstas sparar vi för alltid i våra hjärtan.

Vi var många som deltog i den finstämda begravningen i Lundby gamla kyrka tisdagen 4 april. Officianten  Robert  Kasseleot gjorde en inlevelsefull levnadsbeskrivning då det visade sig att han också var en god vän till Dille.

Den tidigare snowstormgitarristen Peter Nordholm som varit Dilles närmaste vän och musikaliske sparringpartner sen unga år tog initiativ till en minneskonsert på Sticky Fingers 10 maj 2017. Där framfördes ett flertal av Dilles fantastiska kompositioner av musiker och sångare som stått honom nära.